Jag måste vara jordens största proffs på att grubbla. Ibland har dagar när jag bara går ner mig totalt, jag kan helt seriöst känna mig deprimerad. Idag är en sån dag, big time. Jag har inte ens lust att prata med någon, eller göra någonting. Jag vill bara vara för mig själv och slippa allt.

---

Såna här dagar är jag så tacksam för musiken, det är det enda som alltid består.

---

En stor anledning till varför jag känner så här extra mycket idag är att jag inte kan få ha min älskling nära. Jag låg och tänkte på en sak igår innan jag somnade. Hur kan man älska någon så mycket att det gör ont i kroppen? Hur kan man älska någon så mycket att tårarna börjar rinna när man tänker på vad man har tillsammans? När man känner något som är såhär starkt, finns det inget som kan beskriva känslorna. Det går inte med ord eller handlingar. Det är för stort för att något sådant ska räcka till. Allting kommer ut som glädjetårar, det är verkligen det enda sättet för kroppen att ventilera känslorna.

---

Älskling, jag känner det i hela kroppen och känslan är så övertygande, det måste vara vi ♥