Här sitter jag. I sängen under täcket med mjukiskläder och datorn i knät. Vadå höjden av lathet? Jag kan verkligen inte förstå vad som pågår med mig. Jag har inte lust med någonting överhuvudtaget. Trots att jag har så obeskrivligt mycket att göra, av allt! Det är så typiskt mig och det är likadant varje gång jag har mycket att göra. När det blir för mycket saker i huvudet blir jag anti och får absolut ingenting gjort! Vad leder det till då? Jo, jag får panik på mig själv, och tappar ännu mer motivation. Jag kan inte beskriva frustrationen och paniken. AAAH, vill bara slita tag i mig själv och göra nått som får mig att fatta att jag inte kan hålla på såhär!

Bättre blir det inte av att ha sin älskling över 200 mil härifrån... och det är fortfarande en hel vecka kvar innan han är hemma! Det gör mig också knäpp. Samtidigt som att det är bra och nyttigt att vara ifrån varandra så känns det jobbigt, buhu. Det är bra synd om mig ändå.

På toppen av allt så har man träffat sin far kanske sammanlagt 2 dagar de senaste 4 veckorna? Han befinner sig just nu på andra sidan jordklotet, närmare bestämt Sydkorea, på jobb. Innan det har han varit i jönköping, på gotland, sundsvall, finnspång, nyköping, ja överallt. Det är inte heller speciellt kul.

Just ja, en grejj till. Härligt att syrran sovit över hos en magsjuk kompis inatt. Det fattas bara det säger jag!

Ja då har jag fått klagat lite grann idag också, bra att jag gör min blogg till en klagomur, haha.
Nu ska jag banne mig ta tag i mig själv och mitt liv
/L